detvarjag.

"Like I said, you’re my go-to."

If somebody in my family dies, or my car breaks down, or I need to go to the hospital, or some guy is offensive towards me-you’re the one I’m going to call. And I know it's mutual. It doesn’t matter if we don’t date, or talk all the time, or even see each other. But you know what, we love each other, whether we like it or not, we love each other. So, thanks for being my go-to.

Som en vän, det är så vi två ska vara. Som en vän? Är det det enda jag gör bra? När det blir mörkt om natten då kommer allt ifatt mig. Hon sa som en vän. Hon dansar fram som en ande på speed, hon bränner broarna omkring mig. Hon viskar saker så att hjärtat står still och hon lägger sin väg framtill dig. Och jag bara står här? Snälla skjut mig här och nu... jag är som en vän.

I have given all my life to you but still I can't see you through. And I've come to the point where I can't stand one more single lie, no more lies. You gave me gold and I called you teaser, but you told all your friends: "It was just to please her". How come every road I walk is winding, when I can watch from behind as you are sliding? I believe in life and I believe in dreams, I believe in everything in between. But I know for sure my love is more than you can retrieve. I gave it all but I got it back right in the face, and it's just the fact that my pure love has turned to hate when it comes to you...

Du säger att du är stark , att du har vart igenom det här förut. Du kommer fortsätta, det finns inte mycket mer att säga nu. Vi två hör hemma i ett rum med inga andra. Om jag var tio år yngre skulle jag inte behöva dig längre. Jag kommer inte älska dig för resten av livet, vill inte leva med tungan hängades utanför och tycka synd om mig själv. Jag kommer inte höra av mig igen och jag kommer inte ta skulden. Så säg det och få det gjort, det finns bara ett enda sätt att brinna upp. Någon dag är jag din jakttrofé som du övergav. Någon dag kanske jag kör över dig här utanför, varför måste vi döda varandra? Nåt säger mig att du blir borta en lång lång tid.

-Håkan Hellström

Every time you think you won't make it and each time you're convinced you can't take it, picture me in this light and think of me. You can fight. Because I've been chewed up and spit, I've been big and I've been hit. I've been burned but I have learned that we survive, we get by. We take the hit and we learn to fight. We collide, but we don't die.

And when you get the feeling it's not in you, and all those times remind you of what you can't do. Remember me, I've lost and loved and I am not giving up though I've been torn and I've been used. I've been fooled, I've abused all my rights to living, but I'm alive because we survive. We get by.

Jag hade aldrig varit så säker på någonting. Det var som om jag äntligen hade förstått skillnaden mellan fruktan och rädsla, och de där nervösa fjärilarna som alla alltid pratar om. Vill du veta hur jag vet? Därför att varje gång som jag var med dig, kände jag hur fjärilarna började flyga inom mig. Men det var inte de som gjorde att jag ville fly min väg, som rädslan gjort förut. Det var de som gjorde att jag ville pressa mig så nära dig som möjligt, känna allting med dig. Och det är i dessa stunder som jag inser att rädslan jag känner, bara är ytan av rädsla. Det är den typ av rädsla som du känner innan du tänder ljuset efter att ha spenderat timmar i ett mörkt rum, innan du öppnar dina ögon för att se något så vackert som du inte kunnat se tidigare. För första gången i mitt liv ville jag inte springa iväg. Jag ville vara med dig, och stanna där.

Du säger att du fortfarande har känslorna kvar, du säger att de ökar varje gång du ser mig. Hur kan jag då vara så osynlig för dig?