detvarjag.

Hjälp mig att falla rätt.
Nu vet jag varför jag aldrig varit den som valt att satsa på någon speciell person, utan endast varit den som blivit satsad på. Det har varit min rädsla över att bli nobbad, att bli skrattad åt och att bli sårad. Jag är alldeles för osäker på mig själv för att blotta mina känslor för folk jag inte litar på. Men om man väljer att aldrig chansa, då får man ju aldrig ut någonting av det man verkligen själv vill. Felet är bara, att när jag väl satsar,  satsar jag ständigt på fel saker så att självförtroendet hela tiden sjunker tillbaka. Problem är alltså egentligen inte att jag måste satsa, utan inse vem som är värd att satsa på. Men hur gör man för att inte falla för fel personer då?
- anonym

"Jag saknar inte dig. Jag saknar den jag trodde du var, den riktiga suger."

Dessa fjorton ord färdas i en oändlig omloppsbana inuti mitt huvud. Jag är kär, fortfarande. Kär i en person som egentligen inte finns. Personen var ett rollspel, en roll som spelades på grund av egen vinning. Vet ni hur det känns att vara "den där", som en person använder för att komma över en annan? Jag vet precis hur det känns, man känner sig som ett skämt.